Aktiv eftertanke, som i Att göra en lista

Första Ramadan. Detta året längtar min själ och hjärta efter eftertanke. Oftast hamnar jag i eftertanke omedvetet; man har en stund över och tankarna flyter iväg över ett hav av okända ämnen. Nu vill jag göra det aktivt och medvetet. Som i Att göra en lista.

Till min hjälp har jag ”Råd på den andliga vägen” av Imam Abdallah Ibn Alawi al-Haddad. I kapitlet Eftertanke står det att religionens och livets goda beror på reflektionens klarhet. Kapitlet listar saker att reflektera över;

1. Alla under i Guds storslagna skapelse, de inre och yttre spåren av Hans förmåga, och de tecken Han strött ut över jordens och himlarnas riken.

2. Du är en del av denna häpnadsväckande skapelse, reflektera därför över dig själv.

3. De välgärningar och gåvor Gud givit dig, och den ynnest Han låtit flöda över dig.

4. Guds fullständiga kunskap om dig, och att Han ser och vet allt om dig.

5. Dina brister, när du tillber din Herre, och över att du utsätter dig för Hans vrede när du gör sådant Han förbjudit dig.

6. Det jordiska livet; dess många förströelser och faror, och den hastighet med vilken det försvinner, samt över det tillkommande livet; dess sällhet och beständighet.

7. Dödens närhet och den ånger och grämelse som kommer att drabba dig när det är för sent.

8. De egenskaper och handlingar med vilka Gud beskrivit Sina vänner och fiender, och över det han berett för dessa två grupper i detta och i det tillkommande livet.

Redan av att nedtecka denna listan ryser jag av vidden och tyngden i punkterna. Inser att jag matat hjärnan med skräpmat, och listan känns som ett knäckebröd av dinkel. Skräms ärligt talat plötsligt lite av tanken på att tänka efter.

Det är 18 år sedan jag blev muslim. Egentligen säger jag hellre att jag inte blev muslim, utan insåg att jag redan var det. Det jag varit med om sedan dess gör att folk då och då insisterar på att jag borde skriva en bok (eller två). Förutom att livet varit händelserikt känns det framför allt som att det har gått i ett rasande tempo, och det finns inte mycket som tyder på att tempot kommer att saktas ner, för min del. Eftertanke, om än omedveten, är en lyx jag sällan unnat mig.

Välkommen, första Ramadan.

Annonser
Det här inlägget postades i IMAN. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s