Resans början

Eftermiddag den första Ramadan. Ett blekt solljus kastar reflexer in i min lägenhet, vinden susar. Egentligen är det otroligt att det kan vara så tyst och stilla här, mitt i centrala Stockholm. Ensam hemma och alla möjligheter att avsätta tid till stillhet. Inre frid ska vara mitt mål. Och medlet? Kommer att försöka vila i tystnaden. Att äntligen göra det som så många gånger upprepas i Koranen: reflektera. Det finns massvis av teman att reflektera över. Allahs storhet. Min litenhet. Mina snart 20 år som muslim som känns som sand som snabbt runnit genom fingrarna. Vart jag är på väg.

Jag älskar Ramadan kanske mest för att den bryter ens rutin, de vanlig hjulspåren. Man släpper det invanda och har chansen att ge sig ut på mark som man sällan beträder. En fantastisk chans att bryta dåliga vanor och ersätta med bättre. En fantastisk chans att ifrågasätta vad det är man håller på med och överväga kursändringar. Och en fantastisk chans att ge uppmärksamhet åt sitt inre i en resa som kan företas där man är, står och sitter. Jag är färdig att åka nu. Är du?

Annonser
Det här inlägget postades i gunillakhadija och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Resans början

  1. IMAN skriver:

    Jag försöker vara det 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s