Hela världen kommer att veta det

Ibland är vissa saker så självklara för en att man inte ens tänker på något annat sätt trots att de egentligen inte är det, eller?

I går var jag i moskén för att leda en skolgrupp och berätta om islam och muslimerna. Jag har gjort det tidigare, men det var för några år sedan. Denna gång fick jag ett telefonsamtal för två veckor sedan och fick frågan om jag kunde ta gruppen, jag hade möjlighet och sa ja.

Jag var inte lika självsäker, jag undrade vilka frågor jag skulle få och hur jag skulle gå tillväga. Det är inte så att jag inte kan prata inför folk, det är en del av mitt arbete, men det är alltid svår när man har unga människor som den ena stund är väldigt intresserad och så plötsligt tappar de helt intresse.

Visningen gick bra, de var tysta i början, jag fick verkligen anstränga mig för att väcka deras intresse men ju högre vi gick upp i moskéns lokaler desto mer pratsamma och frågvisa blev de. När vi satt i kupolen började de fråga och det var då jag upptäckte att de, förutom lärarna, var omedvetna om att Ramadan är här.

Hur kunde de missa det? Inga julgrannar som visar det? Nej! Ingen midsommarstång? Nej, även om syster Petronella har ett förslag. Inga målade ägg och påskkärringar? Inte riktig. Jag fattade inte hur de kunde ha missat det, eller jag hade kanske för stora förväntningar. Faktum är att det är många som inte vet att Ramadan är här, inte för att de missar fastan men jag trodde att ”hela världen” visste det.

Mina tankar vandrade från dessa unga människor till mina barn. Ja, de vet att det är Ramadan men, känner de det? Är det något de väntade otåliga på? NEJ.

Jag vill att de ska lysa, att man ska kunna se i deras ögon den glädje som finns i denna månad, att de ska kunna berätta hur duktiga de har varit med att öva med fastan, att de fastade igår till klockan 4, och jag vill att någon ska säga det till dem så att de känner hur viktig är det de håller på med.

Tyvärr är det bara min fru och jag, och min svärmor som är på besök som har den uppgift. Och det är inte enbart för att iftar är så sent på natten att man inte kan besöka vänner.

God Jul hör man överallt i december från människor man inte ens känner men inte Ramadan Mubarak även om man ”vet” att den andra är muslim. Oftast när man sitter på ett tåg, buss eller är på någon annan plats tenderar vi muslimer att ignorera varandra, att titta bort som om vi inte vill att någon ska upptäcka att vi båda tillhör samma hemliga brödraskap.

Vi säger det, ja, men bara till de vi känner. Sedan är det tyst. Våra barn behöver känna att vi är många, att vi finns, att vi bryr oss om varandra, att vi hälsar varandra, även om vi inte känner varandra. Då kommer också andra att märka, att veta att Ramadan är här.

Jag ska försöka göra det, att hälsa Ramadan Mubarak till främmande muslimer, och jag hoppas att de svarar med ett leende annars… för de ett Ramadan Mubarak till.

Ramadan Mubarak!!

Annonser
Det här inlägget postades i Juan V. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hela världen kommer att veta det

  1. petronellachebbi skriver:

    Ramadan Mubarak!

  2. mariamsv skriver:

    Ramadan mubarak! Bra skrivet och precis så känner jag också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s