Tid för eftertanke

Salam,

I dag gick vi ut vid 11 för att först fixa några officiella papper och sedan till Kairos National Museum. Det var litet av en chansning, jag var inte säker på att barnen skulle vara tillräcklig intresserade men det fungerade. Det var framförallt mumierna som var huvudattraktion för dem. Jag berättade allt jag kunde om det faraoniska Egypten för att försöka få de att vara intresserade.

Sedan vid 3 var vi ute och gick tillbaka till hotellet, varm, riktig varm, och solen som gjorde det svårare att gå, jag såg på mina barn att det var inte lätt men vi lyckades med vår promenad.

Kairo 1

Sedan gick vi ut lite sent till iftar och vi lyckades inte hitta en plats att äta. När vi stressade till det ställe vi var igår började maghrebs böneutrop, en man utanför en av klädesaffärerna delade ut dadlar till alla som gick förbi för att kunna bryta fastan, vi tog tacksamma några och bröt fastan och drack från flaskan med vatten vi hade med oss. Ungefär en halv timme efter tiden för maghreb lyckades vi hitta en plats att äta, koshari, egyptisk rätt med ris, linser, pasta och kikärter med stekta lök och några såser.

Både salladen och såserna var starka och goda, jag hoppas att magen inte protestera sedan för det.

Kairo 2

Innan vi hittade platsen, när alla började äta i ett av de matställen vi var, började bråka först kvinnor och sedan även män, det blev väldigt våldsam och en av de tre kvinnor som slogs svimmade. Det var inte lätt att svara på mina barns frågor om varför de gjorde så. Jag menar inte skälet till bråket men varför de inte kunde agera mer vuxet, framförallt de barnsliga gester hos en av kvinnor över den som hade svimmat.

Jag kunde bara tänka på att de hade kastat bort en hel dag av fastan på något obetydligt. När heder, ära och prestige baseras på ytliga saker, saker som i sig har inte något värde alls, är det lätt att sånt händer. Är det inte märkligt att det ytliga har så stor betydelse för oss trots att allt inom islam tala precis emot det?

Skägg, hijab och hur mycket den täcker, byxornas längd och traditionella arabiska kläder har tagit så mycket plats att det verkar som att de är Islams hjärta medan saker som beteende, tålamod, respekt, lyhördhet, ärlighet, punktlighet och eftertanke har blivit så främmande för oss muslimer. Det är verkligen tankeväckande när vi säger att Ramadan är eftertankens tid.

Nu är vi tillbaka på hotellet. Vi satt en stund i den lilla kaffe bredvid hotellet och jag berättade för barnen om Ramses den andre. För en stund sedan gick de igenom de suror de kan och nu tittar min dotter och sin lillebror på en tecknad film medan min andra son spelar kort med sin mamma.

I morgon åker vi tillbaka till Ebyar, vår tåg åker klockan 12.

Salam

Annonser
Det här inlägget postades i Juan V. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s