De sista dagarna

Salam,

Det märks att vi närmar oss slutet av denna fantastiska månad. Det finns många som tillbringar nätterna och dagar i moskéerna med itikaf men också antal personer som kommer till tarawih bön blir mindre.

Idag blev plötsligt lite mer än igår men jag såg trenden trots att det är mening att de sista tio dagarna ska vara mer aktiv. Här i Egypten har man kommit igång med förberedelser för Eid. I förrgår var min svärmor hemma hos sin ena syster för att tillsammans med henne och de andra systrarna baka kakor till Eid, igår var det turen till den andra syster och idag är alla systrar och kusiner hos oss. Min fru är med och bakar för full.

Folk är också ute och handlar kläder och presenter för barnen, som sagt en hel del aktiviteter som visar att Ramadan närmar sig sitt slut.

Egentligen, tycker jag, borde Ramadan slut markera början av en ny period där vi tar med oss all det goda som Ramadan för med sig men faktum är att vi går tillbaka till det som var innan och sällan finns det någon förbättring, jag säger inte aldrig för det finns personer som verkligen gör Ramadan till en början av en bättre levnad, ett mer muslimskt liv.

Igår kväll satt jag och min svåger och filosoferade och försökte lösa världens problem, givetvis Egypten och palestinierna var i centrum. Slutsatsen, eller rätt sagt min slutsats är att vi själva gör för lite och förlitar oss för mycket på att någon annan ska göra de förändringar vi vill ha.

Ärligt talat, jag har alltid haft det känsla att när muslimer säger Insh’Allah menar vi i de flesta fall om jag orkar och har tid om inte att det är Guds vilja. Därför fungerar inte allt som det borde. Nu när Ramadan närmar sig slutet borde vi fundera verkligen på vad vi ska göra framöver och bestämma oss på att göra det.

Jag blev glad av att läsa att syster Gunilla kom igång med matrevolutionen, tyvärr kommer jag inte att kunna göra något å det de resterande dagar av Ramadan, här är det egyptisk mat som gäller. Men jag lovar att förbättra mig. Jag ska också vara ärligt och berätta att det här är det första Ramadan som fajr bönen och tarawih har känts skönt och glädjande och inte ett måste för annars vad andra ska säga om jag inte går till moskén.

Och när man gör saker för ens egen skull och för Guds skull, något vi också säger ofta men inte riktig menar, blir känslan, smaken, upplevelsen av en helt annan karaktär, det smakar mer, precis som systers Petronellas tomater.

Salam

Annonser
Det här inlägget postades i Juan V. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s